Vad är Cannabinoider ?

Cannabinoiderna är en grupp kemikalier som aktiverar kroppens cannabinoidreceptorer, och härmar det kroppsegna ämnet endocannabinoider. Termen myntades på 40-talet då man identifierade CBD och CBN i hampan. Idag delar man in cannabinoiderna i tre huvudgrupper: örtcannabinoider vilka man enbart finner i hampan; endogena cannabinoider vilka produceras naturligt främst i människokroppen och i andra däggdjur; och syntetiska cannabinoider vilka produceras i laboratorium.

Cannabinoiderna kan intas genom förångning och inhalering, stolpiller, transdermalt plåster, intravenös injektion, absorption under tungan eller oralt. Väl i kroppen metaboliseras de flesta cannabinoider i levern, några lagras dock i fettvävnad.

Cannabinoidreceptorer

En receptor är en G-proteinkopplad receptor som mottager och svarar på cannabinoiderna genom att skicka signaler till cellkärnan. Cannabinoiden hittar receptorerna via blodomloppet.

Fram till 1988 var det fortfarande oklart huruvida cannabinoiderna framkallar sin effekt genom att påverka cellmembranen, liksom alkohol, eller genom att binda till en speciell sorts receptor. 1988 var året då man upptäckte cannabinoidreceptorn, och problemet var löst. De är vanliga i djur då man har funnit dem i däggdjur, fåglar, fiskar och reptiler. Man känner för tillfället till två olika sorters cannabinoidreceptorer, CB-1 och CB-2.

Receptorer av typen CB-1 hittar man främst i hjärnan, närmare bestämt på neuroner (nervceller) som ligger i det limbiska systemet (känslor, minneshantering) och i två delar som är av betydelse för rörelser; substantia nigra samt lillhjärnan. Man finner dem även i såväl manliga som kvinnliga fortplantningsystem. Receptorer av typen CB-1 är i princip frånvarande i förlängda märgen (medulla oblongata), den del av hjärnan som ansvarar för de respiratoriska och kardiovaskulära funktionerna. Därför finns heller ingen risk för att respiratoriska eller kardiovaskulära system ska fallera, vilket det finns med många andra droger. CB-1-receptorer verkar vara ansvariga för cannabisplantans euforiska och antikonvulsiva effekter.

CB-2-receptorer finner man enbart i immunsystemet, med störst koncentrationer i mjälten. Denna typ av cannabinoidreceptor verkar vara ansvarig för hampaplantans antiinflammatoriska effekter, möjligen även andra terapeutiska effekter.

Proteinsekvenserna i dessa två receptortyper är lika till ungefär 45%. Små variationer i varje receptortyp har identifierats. Det finns vissa indikationer på att även andra receptortyper existerar, men inga har bekräftats. Cannabinoiderna binder reversibelt och stereoselektivt till cannabinoidreceptorerna. Cannabinoider som binder mer selektivt till vissa receptorer är att föredra för medicinskt bruk.

Cannabinoiderna är generellt sett cannabinoidreceptoragonister, vilket betyder att de dockar med en cannabiniodreceptor och aktiverar den. Det har även forskats kring kemiska föreningar som förhindrar aktiveringen av receptorn. Sådana receptorantagonister har medicinsk potential.

Örtcannabinoider

Örtcannabinoider (även känt som “klassiska cannabinoider”) är organiska föreningar som är olösliga i vatten, men lösliga i lipider, alkoholer och andra organiska lösningsmedel. Det är nästan bara i hampaplantan de förekommer naturligt, där de är koncentrerade i en viskös kåda som produceras i körtelstrukturer som kallas trikomer. Förutom cannabinoiderna är hartset även rikt på terpener, det är dessa som ger hampan sin specifika lukt.

De flesta örtcannabinoidföreningar består av 21 kolatomer. Några följer dock inte denna regel, främst beroende på den varierande längden hos sidkedjan som är fäst vid den aromatiska ringen. Längden är fem kolatomer i THC, CBD, och CBN. I den vanligaste homologen är denna kedja utbytt med en kedja bestående av tre kolatomer. Cannabinoiderna med detta attribut namnges med suffixet “varin”. THC blir då THCV, CBD CBDV och så vidare. Det verkar som den kortare kedjan ökar intensiteten och förkortar tiden då kemikalien är aktiv.

Cannabinoider upptäcktes på 1940-talet, då man identifierade CBD och CBN. Strukturen hos THC fastställdes 1964. Man känner till 60-talet örtcannabinioider. Av dessa är tetrahydrocannabinol (THC), cannabidiol (CBD) och cannabinol (CBN) de i störst kvantiteter föreliggande och noggrannast studerade. Cannabinoidproduktionen initieras i plantan då ett enzym får CBG att bildas. CBG konverteras sedan till THC, CBD och CBC. De olika “varin”-varianterna bildas på liknande sätt baserat på CBGV.

hampaplantan uppvisar stor variationsrikedom i de mängder och varianter av cannabinoider de producerar. Den specifika cannabinoidblandning plantan producerar kallas dess cannabinoidprofil. Selektivt urval har använts för att kontrollera plantans gener och på så sätt modifiera dess cannabinoidprofil. Till exempel har hampa, där man ska använda dess fibrer, en låg halt psykoaktiva kemikalier som THC. Sorter för medicinskt bruk har en hög CBD-halt medan man i sorter för rekreationella syften normalt eftersträvar en hög THC-halt eller en viss tänkt profil.

Vanliga örtcannabinoider och deras egenskaper

THC (Δ-9-THC) är cannabisplantans primära psykoaktiva komponent. Medicinskt sett är den liksom de flesta cannabinoider antioxidant och neuroprotektiv mot hjärnskador orsakade av gifter, syrebrist och/eller hjärnskakning. THC minskar även takten med vilken tumörer växer, vilket även andra cannabinoider gör i variende grad. THC reagerar hellre med CB-1 än CB-2-receptorer, dess effekter är därmed mer cerebrala.

THC är den dominerande cannabinoiden i cannabis medan CBD är den dominerande cannabinoiden i hampa. THC är psykoaktiv och används av många som rekoration. THC stimulerar aptiten, så det är en gudagåva för kemo patienter som inte mår tillräckligt bra för att äta. THCV, som fungerar på samma receptorer som THC, dämpar däremot aptiten, så det är användbart för att behandla personer med matberoende eller kämpar med hälsoproblem relaterade till fetma.
THC används för att behandla cancer, biverkningar från HIV/AIDS-behandling, kronisk smärta, MS, glaukom, fibromyalgi, Huntingtons sjukdom, ALS, Tourettes syndrom, klåda och sömnapné för att nämna några.

THC är olagligt att ha i produkter i Sverige. Inom EU är gränsen för THC 0,3% med undantag för Italien 0,5% och Tjeckien 1%.
Både inom medicinsk cannabis och som rekreation fungerar THC bäst tillsammans med CBD och andra cannabinoider.

Dessa föreningar kan ha olika former beroende på positionen hos den dubbla bindningen i den alicykliska kolatomringen. Det finns grund för förvirring då olika numreringsystem är i bruk för att beskriva denna dubbla bindnings position. De olika systemen har sitt ursprung i dels Europa, dels USA; det amerikanska är det numera mest använda. I detta system kallas den vanligaste formen av THC för Delta-9-THC, den mindre vanligt antagna formen Delta-8-THC. Vid benämning räknar man igenom kolatomerna. Ett Δ framför betyder att en dubbelbindning står att finna vid denna position. I det ursprungligen europeiska systemet kallas dessa föreningar Delta-1-THC och Delta-6-THC.

---

Cannabidiol (CBD) är inte psykoaktivt i sig även om det har smärtstillande, sövande och antibiotiska egenskaper. För att CBD indirekt ska verka psykoaktivt måste tillräckligt höga nivåer THC föreligga. Detta då CBD interagerar med THC genom att förstärka eller försvaga vissa av de psykoaktiva kvaliteterna hos THC. Det kan även minska takten varmed THC rensas ut ur kroppen, möjligtvis genom påverkan på ämnesomsättningen i levern. Medicinskt sett lindrar CBD konvulsion, inflammation, ångest och illamående m.m. CBD reagerar hellre med CB-2 än CB-1-receptorer, dess effekter är därmed mer koncentrerade till kroppen.

Cannabidiol (CBD) är en cannabinoid. Cannabinoiderna är fettlösliga ämnen som finns i hampa och cannabis, därav namnet.
Du kanske tror att CBD är något nytt, men CBD som finns naturligt i hampan har vi konsumerat i 1000-tals år. Så CBD är inget nytt, men upptäckten av molekylen CBD är ganska ny. Framför allt är upptäckten av hur fantastisk denna nästan magiska molekyl är, ny.
Sedan 2014, när CBD började bli mer känt bland allmänheten har det blivit lite av en hajp. ” CBD olja botar allting” har du kanske hört. Är det så?

Hur fungerar CBD?

Till skillnad från en del andra cannabinoider som till exempel THC som binder direkt till CB1 receptorerna, så binder CBD väldigt dåligt till både CB1 och CB2 receptorerna.
CBD har i stället den egenskapen att den kan härma kroppens egna endocannabinoider samt göra endocannabinoiderna mer effektiva.

CBD kan även binda till andra receptorer utanför endocannabinoidsystemet.

Enkelt kan man säga att CBD ger kroppen signaler för att självläkning ska uppstå. Troligtvis är det därför CBD uppfattas som en mirakelmolekyl.

Cannabinol (CBN) 

Cannabinol är en förening som bildas när THCA bryts ned. Tetrahydrocannabinolsyra (THCA) omvandlas till CBN genom åldrande och oxidation. CBN sägs ha en svag psykoaktiv effekt.

Även om CBN var den första upptäckta cannabinoiden (slutet av 1800-talet), har den inte forskats på så mycket som på THC eller CBD. Den forskning som finns påvisar följande effekter för Cannabinol:

Stimulerar aptiten.
Kontrollerar den fortsatta utvecklingen av lungtumören (Lewis-karcinom).
Kontrollerar bildandet av cancerceller.
Hämmar symtom på amyotrofisk lateralskleros.
Den har antiepileptiska egenskaper.
Fungerar som lugnande medel.
Den kan förstärka några av THC-effekterna.
Bekämpar framgångsrikt meticillinresistenta bakterier (MRSA).

THCV (tetrahydrocannabivarin) är propylhomologen till THC. I den vanliga aromatiska kolatomsringen är de fem kolatomerna ersatta av en kort propylkedja bestående av tre kolatomer. Dess effekter hos människan är ännu inte väl kända. THCV verkar dock både reagera och inaktiveras snabbare, samt vara något mindre psykoaktiv, än THC.

CBC (cannabichromene) utgör maximalt 20% av cannabinoiderna i hampaplantan. Man trodde förr att den utgjorde en mycket mindre andel, men mer exakt analys har visat att föreningen ofta klassats som CBD. CBC är ej psykoaktiv, men antas interagera med THC. Ljus förvandlar CBC till CBL (cannabicyclol) vilken finns i ytterst små mängder, om alls, i färska plantor.

---

CBG (Cannabigerol)

CBG är urmodern till alla andra cannabinoider. CBG är den första cannabinoiden som bildas i plantan. Med hjälp av enzymer övergår CBG till CBD och THC samt andra cannabinoider. CBG har många liknande egenskaper som CBD men är också speciellt bra för inflammationer i mage och tarm, samt för övertryck i ögonen. Det sägs att CBG har vissa smärtlindrande egenskaper, vissa studier tyder på att den har en högre effekt än CBD vid neuropatisk smärta.
Enligt studier är Cannabigerol (CBG) känt för att vara den enda cannabinoiden med förmågan att stimulera tillväxten av nya hjärnceller.
CBG verkar förstärka effekten av andra cannabinoider.

---

“råa” cannabinoider THCA, CBDA, CBCA, CBGA

Dessa cannabinoider finns i den färska plantan. Genom dekarboxylering (uppvärmning av cannabinoiderna vid specifika temperaturer) omvandlas dessa till de mer aktiva cannabinoiderna THC, CBD, CBC, och CBG. Även om dekarboxylerade cannabinoider har ett bredare spektrum av terapeutisk användning än råa cannabinoider, kan deras konsumtion ha positiva effekter på vår hälsa:

CBGA har antiinflammatoriska egenskaper men tros ha många andra fördelar eftersom den binder till flera av cannabinoid receptorer.

CBDA är mycket effektivt för att bekämpa illamående, inflammation, spasmer och det har potential att förebygga cancer.

THCA sägs ha antiepileptiska egenskaper

Hur fungerar endocannabinoider?

Många djurarter producerar cannabinoiderna naturligt i kroppen. Efter det att man fann cannabinoidreceptorer på 1980-talet började forskare leta efter kroppsegna ämnen som aktiverar dessa receptorer.

Under det tidiga 1990-talet fann man det första sådana ämnet, anandamid. Anandamid är en fleromättad fettsyra med medicinska effekter liknande dem hos THC, fastän dess kemiska struktur inte påminner mycket om den. Anandamid binder primärt till CB-1-receptorn och är ungefär hälften så potent som THC.

Endocannabinoider är intercellulära lipidmolekyler som aktiverar de cannabinoid receptorer som finns i kroppen och hjärnan. Några av de vanligaste endocannabinoiderna är:

Arachidonoyletanolamin (Anandamid eller AEA)
2-Arachidonoylglycerol (2-AG)
2-arachidonylglyceryleter
N-Arachidonoyl dopamin (NADA)
Virodhamine (OAE)
Lysofosfatidylinositol (LPI)

Anandamide lånar sitt namn från sanskritordet för lycka och har effekter som liknar THC. Anandamide binder till CB1-receptorn och inducerar känslor av eufori genom att utlösa frisättningen av endorfiner.
2-AG binder till både CB1- och CB2-receptorerna. Andra endocannabinoider finns i spårmängder och fungerar vanligtvis tillsammans med de två vanligaste, Anandamide och 2-AG.

De syntetiska cannabinoiderna

Syntetiska cannabinoider produceras i laboratorier genom organisk syntes och förekommer ej naturligt. Vanligtvis är denna syntes baserad på strukturen hos örtcannabinoider, även om vissa syntetiska cannabinoider har baserats på endogena cannabinoider.

De konstgjorda cannabinoiderna utvecklades först i början av 1940-talet av en grupp forskare under ledning av Roger Adams. De första försöken försökte efterlikna de cannabinoider som finns i växter. Numera är de syntetiska cannabinoiderna baserade på strukturen hos endocannabinoider.

De syntetiska versionerna av cannabinoiderna är extremt användbara i experiment, eftersom de hjälper forskare att kontrollera deras effektivitet och nå mer exakta slutsatser genom att modifiera molekylerna.
Rekreationsanvändning av syntetiska cannabinoider kan dock leda till förgiftning eller till och med dödsfall.

Några av de mest kända syntetiska cannabinoiderna är:

Dronabinol (Marinol)
Nabilone (Cesamet, Canemes)
Rimonabant (SR141716)

Man har nytta av se syntetiska cannabinoiderna då man i experiment försöker avgöra hur strukturen påverkar cannabinoidens effekter. En nämnvärd syntetisk cannabinoid heter nabilon och används  för att hämma illamående vid behandling av cancer.